Jag hatar sport!
Det var det värsta jag visste med min barndom avskyr sport. Jag borde säga ärligt inget moment i idrotten var kul till och med skolidrotten. I skolidrotten gav mitt liv som tortyr. Vilken fruktansvärd tortyr för en som inte gillar idrott! Nu gör mig glad att jag numera är vuxen att aldrig behöva där skolidrotten. Om jag hamnar i en aktivitet där det är fjantiga idrottslekar så vägrar jag vara med och flyr ifrån. Det är rätt supertråkigt så vet jag. Det är helt enkelt så inte min grej. En sak är helt ok att promenera eller träna på mitt eget sätt.
När jag var liten jag tycker om ett läsande, ritande, skrivande etc. utan just sport i mitt liv att avskyr sport. När min lille bror spelar och kollar på fotboll eller sport så flyr jag. OBS! Hat är ett starkt ord och det menar jag inte att sport är dåligt. Jag tycker aldrig om sport i mitt liv.
Inget fotbolls-VM i världen kan få mig intresserad av att titta på folk som springer och sparkar på en boll. Om min lille bror vinner fotboll så säger jag grattis och förlorar så kramar jag.
En sak är jag så intresserad av politiska debatter, samtal kring kultur eller annat. SPORT = NEJ TACK.
Vad vill jag säga med det här inlägget? Att jag tycker det är viktigt att säga ärligt att aldrig tvingas mig in i sport och min kärlek är aldrig på sport. Jag är så lyckligt att jag inte behöver gå på skolidrotten.
Philip Skovin XoXo